Groddjursinventering på golfbanan i Torslanda
Golfbanan består av en 18-hålsbana och en 8-håls korthålsbana, belägen vid havet på den sydvästra sidan av Hisingen. På golfbanan finns nio dammar, vilka samtliga omfattades av inventeringen av groddjur. Både större och mindre vattensalamander är sedan tidigare kända från området, bland annat från en inventering 2011. Den större vattensalamandern är, liksom mindre vattensalamandern och övriga groddjur, fridlyst. Den större vattensalamandern är även upptagen i EU:s art- och habitatdirektiv, bilaga 2 och 4. Detta innebär att man dels ska utse speciella bevarandeområden för arten (Natura 2000-områden), dels att dess lek- och viloplatser ska skyddas samt att arten inte får fångas eller dödas. I Sverige har detta skrivits in i Artskyddsförordningen.
Den större vattensalamandern lever större delen av året på land, ofta i fuktig lövdominerad skog, men i början av våren söker sig salamandrarna till dammar för att leka. Under lekperioden, som vanligen inträffar mellan april och juni, utvecklar hanarna en tandad ryggkam. Längs svansens sidor framträder en silverskimrande strimma. Under leken uppvisar salamandrarna ett parningsspel i vegetationen på grunt vatten. Under sena vår- och försommarkvällar visar hanarna upp sig för varandra och för honorna. Efter parning och befruktning fäster honorna omsorgsfullt äggen ett och ett invikta i bladen på vattenväxter. Äggen utvecklas sedan till frisimmande larver som lever i dammen under några månader innan de utvecklas till vuxna individer och vandrar upp på land.
Hane och hona av större vattensalamander i en av dammarna på golfbanan. Honan är delvis skymd av vegetation. Notera hanens karaktäristiska ryggkam.
Kvällsinventering vid en av dammarna på golfbanan.
Naturvärdesinventering inom Båstorp 6:7 m.fl., Ale kommun
Området för den planerade detaljplanen är cirka 5 hektar stort och ligger strax väster om väg E45 cirka 5 kilometer norr om Älvängen. Området utgör en del av ett öppet jordbrukslandskap som ligger på den östra sidan av en skogbevuxen bergås. I väster gränsar området mot skog och i övriga riktningar till befintliga villor och jordbruksmark. Planområdet ligger i utkanten av det stora området Grönåns dalgång som är utpekat som regionalt bevarandevärt odlingslandskap. Inventeringsområdet motsvarade i stort sett det preliminära planområdet.
Inventeringen utfördes enligt den svenska standarden för naturvärdesinventering (NVI), SS 199000:2014. Syftet med naturvärdesinventeringen var att identifiera och avgränsa geografiska områden i landskapet som har positiv betydelse för den biologiska mångfalden samt att dokumentera och naturvärdesbedöma dessa.
Naturvärdesinventering inom Nödinge-Stommen 7:1 m.fl., Ale kommun
Inventeringsområdet är cirka 1,9 hektar stort och ligger i den östra delen av Nödinge samhälle. Den norra delen av inventeringsområdet utgörs av igenväxande öppen jordbruksmark och skogsdungar, medan den södra delen består av kuperad bergig skogsmark. På östra och norra sidan om området rinner Hållsdammsbäcken. Bäcken och det omkringliggande odlingslandskapet är utpekade som värdefulla miljöer av både länsstyrelsen och Ale kommun. Hållsdammsbäcken är också utpekad som riksintresse för naturvård och en del av inventeringsområdet ligger inom riksintresset.
Inventeringen utfördes enligt den svenska standarden för naturvärdesinventering (NVI), SS 199000:2014. Syftet med naturvärdesinventeringen var att identifiera och avgränsa geografiska områden i landskapet som har positiv betydelse för den biologiska mångfalden samt att dokumentera och naturvärdesbedöma dessa.
Ett exemplar av blomkålssvamp Sparassis crispa påträffades i inventeringsområdet under fältinventeringen. Arten är en signalart med medelgott signalvärde.
Inventering av stinkpadda 2016
Stinkpaddan/strandpaddan (Epidalea calamita, tidigare Bufo calamita) är en av Sveriges tre paddarter. Arten har traditionellt kallats stinkpadda på västkusten medan strandpadda har varit den vanligaste benämningen i Skåne och Blekinge. I detta projekt som berör utbredningen av stinkpaddan i Göteborg och Bohuslän har vi valt att benämna arten med det lokala namnet, stinkpadda, då det är namnet som använts i tidigare års inventeringar. Stinkpaddan är upptagen i den svenska rödlistan där den är klassad som sårbar (VU). Arten är också införd i bilaga 4 till EU:s art- och habitatdirektiv. Arter i bilaga 4 ska åtnjuta strikt skydd under hela sin livscykel. Det har upprättats ett åtgärdsprogram för arten.
Stinkpaddans totala utbredning sträcker sig från Portugal och Spanien till Baltikum. Arten finns i Sverige längs med kusten från Blekinge i öst till Smögen i väst. Den är funnen med säkerhet i fyra län i Sverige; i Västra Götaland, Halland, Skåne och Blekinge. Det finns även osäkra fynd från den sydliga delen av Kalmar län. I Skåne finns ett fåtal inlandspopulationer. Den svenska populationen uppskattas till cirka 35 000 vuxna individer, varav nästan 33 000 finns i Västra Götaland. Stinkpaddorna i Västra Götaland är fördelade på cirka 60 populationer/lokaler. Arten är främst knuten till öppna och torra landmiljöer med låg vegetation på sandig eller klippig mark. Stinkpaddans lekmiljöer är små, grunda och temporära vatten där konkurrensen från andra groddjur är lägre och rovdjurstätheten mindre.
Under inventeringen av stinkpadda längs Bohuskusten 2016 besöktes 25 öar. Utav dessa besöktes nio stycken öar (så kallade bas-öar) vid två tillfällen. Vid första inventeringstillfället inventerades bas-öarna dels med avseende på spelande hanar och övriga adulter och dels på antal lämpliga hällkar samt förekomst av yngel och äggsträngar i dessa. Vid andra tillfället inventerades endast förekomst av yngel och äggsträngar. Övriga 16 öar (så kallade satellitöar) inventerades endast vid ett tillfälle på antal lämpliga hällkar samt förekomst av yngel och äggsträngar i dessa.
Inventering av hällkar på Måseskär.
Kompletterande inventering av fåglar vid Mårdaklev
I området Mårdaklev i Svenljunga kommun, Västra Götalands län, planerar Varberg Energi AB en vindpark om sex verk. Det planerade vindparksområdet är beläget strax väster om Ätran på en större skogsklädd ås norr om samhället.
Syftet med fågelinventeringen var att kartlägga i vilken omfattning bivråk sträcker genom området under både vår och höst. Syftet var även att kartlägga om bivråk häckar inom eller i landskapet närmast runt den planerade vindparken. Inventeringen av häckande fåglar i naturreservatet Klev var särskilt inriktad mot arter som ses som känsliga i vindkraftssammanhang.
Gamla Älvsborgs slott. Göteborg 185 inom fastigheten Majorna 140:8, Göteborgs stad och kommun. Arkeologisk förundersökning i form av skadedokumentation av befästningsmur.
Fastigheten ligger inom fornlämning Göteborg 185, vilken utgör lämningarna efter Gamla Älvsborgs fästning. Vid undersökningen dokumenterades delar av befästningsverken. Då befästningsmuren blivit bortsprängd och bortgrävd utfördes undersökningen genom att schaktet rensades upp för att därefter skadebeskrivas, fotograferas och mätas in. Profilritning upprättades i ena sidan av schaktet. Inga naturvetenskapliga prover insamlades.
Den del av befästningsmuren som sprängts bort var 4,5 meter lång och cirka 3,4 meter bred. Muren har uppförts på hälleberg. Mot murens utsida (Göta Älv) kunde vattenavsatta lager dokumenteras och över dessa fanns bevarade jordlager med fynd. Den bevarade höjden av muren i kanten av schaktet är 1,4 meter. I den östra och västra sidan av schaktet finns bevarad förlängning av befästningsmuren. I schaktets södra del påträffades omrörda raseringslager. I schaktets östra kant påträffades även lämningar efter 1800-talets industriverksamhet på platsen. Efter att dokumentationen genomförts täcktes skadan med markduk och därefter med särskiljande grusmaterial. Ovanpå grusmaterialet placeras sedan fettavskiljaren.
Efter avslutad undersökning anser Rio Göteborg Natur- och kulturkooperativ att inga ytterligare antikvariska åtgärder krävs inför installationen av fettavskiljaren. Fornlämningen kvarligger dock under nivån för skadedokumentationen i det aktuella schaktet.
Lindås 1:3 och 1:133 Askims socken, Göteborgs kommun. Arkeologisk utredning.
Utredningsområdet är beläget i Lindås i Askim söder om Göteborg. Det är en del av ett obebyggt bergigt område delvis bevuxet med skog och sly. Kring detta område finns bostadshusbebyggelse.
Inom utredningsområdet finns inga sedan tidigare kända fornlämningar och inga arkeologiska undersökningar har genomförts. Väster om utredningsområdet finns en vårdkase, Askim 83:1, och en historisk husgrund, Askim 83:2, och i sydöst finns en stensättning, Askim 84:1.
Åtta schakt upptogs i det område som var tillgängligt med grävmaskin. I de områden där maskinen inte kunde ta sig fram grävdes sju provgropar. Schakten och provgroparna dokumenterades med RTK-GPS, beskrivning och fotografi. På grund av dålig GPS-mottagning i det tätbevuxna området mättes schakten och groparna in som punkter.
Lagerföljden skiftade, med ett lager förna av varierande tjocklek följt av mer eller mindre humös sand, och på vissa ställen mer siltigt material. De flesta schakt innehöll stora mängder sten och block. Längs med vägen i den norra delen av området fanns under förnan påförda massor.
I S5 och S8 påträffades frostsprängd och svallad flinta. Ingen av flintorna kunde med säkerhet sägas vara avsiktligt sönderdelade. Inga fornlämningar registrerades under utredningen och Rio Göteborg anser inte att ytterligare antikvariska åtgärder krävs inom området.
G1514:1 inom Styrsö 2:613 m.fl., Styrsö socken, Göteborgs kommun. Arkeologisk förundersökning i avgränsande syfte.
Fornlämningen upptäcktes vid en arkeologisk utredning 2015 som även den utfördes av Rio Göteborg. Vid utredningen påträffades fynd i form av slagen flinta, kvarts och bergart. Bland fynden fanns bland annat en fragmenterad skafthålsyxa av diabas, en avslagsskrapa och flintavfall som genom sin sönderdelning daterats till senneolitikum-äldre bronsålder.
Vid förundersökningen grävdes sexton schakt med grävmaskin. Då fornlämningen i detta skede enbart skulle avgränsas inom undersökningsområdet avbröts grävningen av ett schakt när ett tillräckligt stort fyndmaterial påträffats, detta för att inte skada fornlämningen mer än nödvändigt.
Slagen flinta påträffades i nio av de undersökta schakten (S1-3, 8-11, 13 och 16). I S11, 13 och 16 framkom enstaka flintor, dock huvudsakligen i matjorden eller i störda kontexter. De sju fyndtomma schakten (S4-7, 12, 14-15) var i stor omfattning störda av sentida aktiviter. Fornlämningen har avgränsats av fyndförande schakt, berg i dagen samt storblockig morän. Fornlämningen har inte avgränsats utanför den aktuella fastigheten och inte heller under befintliga byggnader.
Efter avslutad avgränsande förundersökning har fornlämningen fått en något mindre utbredning. I det fall byggnationsplanerna kvarstår inom den nu avgränsade ytan, anser Rio Göteborg att fornlämningen bör förundersökas.
Inventering av dvärgålgräs (Zostera noltii) på Styrsö
I Sverige finns tre arter ålgräs, det vanligaste är ålgräs som även kallas bandtång (Zostera marina). Lite ovanligare är dvärgålgräset som tidigare kallades dvärgbandtång (Z. noltii) som är upptagen på den svenska rödlistan som sårbar, VU. Även smal bandtång (Z. angustifolia) förekommer i Göteborgs skärgård och är upptagen i den svenska rödlistan som starkt hotad, EN. Smal bandtång är vanlig i västra Jylland och svår att skilja från dvärgbandtång.
Ålgräsen bildar ängar på grunda bottnar som är sandiga till leriga och utgör viktiga livsmiljöer för många arter av djur och växter. Biotopen är viktig som bland annat uppväxtmiljö för fisk och det är av stor vikt att bevara dessa miljöer. Ålgräsängar är globalt hotade och har minskat kraftigt de senaste 50 åren och finns därför med på OSPAR:s (Oslo-Pariskonventionens) lista över hotade eller
minskande habitat.
Dvärgålgräs kan växa enskilt eller tillsammans med ålgräs och bilda ålgräsängar. Dvärgålgräs växer ned till en meters djup i skyddade vikar med dyig ler- till sandbotten. Dess blad blir upp till 20 centimeter långa och den är förankrad i botten med en krypande jordstam med adventivrötter.
Inventeringen vid Styrsö Skäret utfördes med hjälp av vattenkikare under en dag i början av juni 2014. Inventeringen visade att den viktiga biotopen ålgräsäng finns inom inventeringsområdet. I de grundare partierna av ålgräsängen fanns fläckvis förekomst av dvärgålgräs samt hår- och skruvnating. Att gräva ned en kabel ett par meter ut i vatten skulle innebära att en stor del av förekomsten av dvärgålgräs i den aktuella viken påverkas. Troligen skulle även den resterande ålgräsängen påverkas negativt av grumling och överlagring av sediment vid ett grävföretag.
Inventering med vattenkikare.
Norum 262 inom Norums-Torp 1:33 Norums socken, Stenungsunds kommun. Arkeologisk förundersökning.
Området undersöktes med maskinschakt jämnt fördelade över undersökningsytan med hänsyn tagen till topografi och befintlig bebyggelse. Slagen flinta påträffades, i ringa mängd, i ett av schakten. I två av schakten framkom anläggningar i form av stolphål och en grop. Samtliga snittades, och ett av stolphålen provtogs för vidare datering. Vid genomgrävandet av det provtagna stolphålet påträffades keramik. I övrigt var samtliga schakt tomma på fynd och anläggningar.
En radiometrisk datering av förutnämnda stolphål gav resultatet 2381+-35, motsvarande den äldsta järnåldern.
Vid fortsatt exploatering av området anser Rio Göteborg att de fåtaliga fynden av flinta, keramik och anläggningar inte motiverar någon vidare undersökning. Lokalen är därmed att betrakta som undersökt och borttagen.
